Snart hundra år efter att den svenska staten förintat malmöiten Gustaf Wolkes livsverk återskapas nu hans version av den ädla drycken punsch.
Receptet på Wolkes Caloric må vara nytt, men tanken är likväl god och vi är många som välkomnar ett större punschsortiment.

Vi kan inte annat än nicka och hålla med initiativtagaren Peter Larsson när han säger följande till Sydsvenskan, som svar på frågan om punschen smakade bättre förr.

– Det är jag övertygad om. Idag tillverkas både Cederlunds Caloric och Carlshamns Flaggpunsch av Pernod Ricard i Finland. Nya märken har smak av syntet och drag av godis. Vi vill göra en hantverksmässig, lokalproducerad produkt.

Många av skribenterna bakom den Osynliga Salongen föredrar att blanda vår egen punsch och vi kommer i framtiden att publicera egna recept för dig som önskar att göra detsamma.

Jag vill avsluta med Gustaf Wolkes ord till överheten i ett brev från 1919, adresserat till herr Stadsrådet och Chefen för Finansdepartementet.

– På förekommen anledning får undertecknad härmed i likhet med ett flertal till Sveriges Allmänna Vin- och Spirituosahandlareförening anslutne firmor intyga att den uppgörelsen som jag träffat med Vin- och Spritcentralen ingalunda varit av den frivilliga natur.

Låt oss hoppas att historien står som ett varningens finger till de klåfingriga politiker och byråkrater som idag gör livet svårt för entusiatsiska kvalitetsbryggare som arbetar med mindre kvantiteter.

1,5 l vatten
3 msk teblad
1 flaska rödvin
25 cl konjak
1 citron
2 kanelstänger
250 g sockerbitar

Koka upp vattnet och häll i tebladen i en stor gryta. Låt det dra ett par minuter.
Skär upp citronen, pressa i saften och släng i skalen i grytan.
Häll sedan på rödvinet och kanelen. Koka upp.
Sila bort tebladen, citronbitarna och kanelstängerna.
Nu kommer kronan på verket, en lätt brandfarlig övning: Ta sockerbitarna och lägg i en sil, häll sedan konjaken över sockerbitarna ner i grytan. Sätt eld på de konjaksdränkta sockerbitarna och låt de smälta ner i grytan (ungefär som när de misshandlar absinttraditioner på amerikansk film, Hrmm.. From Hell, Molin Rouge etc..). Rör om och servera.

Den siste april, även känt som valborgsmässoafton, firar Hans Majestät Carl XVI Gustaf födelsedag. På denna dag firar landets alla studenter denna glada händelse med sång och dryck, dans och samkväm i städernas parker. På en dag som denna passar det särskilt bra att fira tillsammans med sillunch, och enär undertecknad anser att sillunchen borde vara ett vanligare förekommande inslag i livet, vill han med hjälp av detta recept inspirera till att bjuda på sillunch oftare.

Basilikasillen må förvisso inte vara den mest traditionsenliga sillen vid det svenska sillbordet, men gott likväl och oftast mycket uppskattat. Man väljer givetvis själv om man vill använda sig av s. k. femminuterssill eller inte. Om så är fallet räcker receptet till en burk sådan.

1 kruka   färsk basilika
2 st   vitlöksklyftor
0,5 msk   honung
1 lime   saft och skal
1 krm   cayennepeppar
2 dl   matlagningsyoghurt

Till denna sill, med dess örtiga och feta smak, inmundigas givetvis en välkyld snaps. Val av sådan låter undertecknad vara upp till var och en, men själv väljer man av hävd inget mindre än O.P. Andersson. Låt det väl smaka, och minns att en monark är färre än 349 riksdagsledamöter!

Fruktkvass är en lätt alkoholhaltig svalkande dryck för sommarmånaderna som du kan tillverka hemma på din köksbänk.

Traditionen härstammar från Ryssland där man brukar ha bröd som bas, men nu tänkte jag presentera ett recept baserat endast på sötare råvaror.

Idéen är enkel; man blandar vatten, frukt och honung och låter detta fermentera i ett par dagar. Resultatet är en uppfriskande kolsyrad dryck som svalkar under en picking i sommarsolen. Frukterna går att variera i oändlighet men här är ett förslag.

En större burk (med lock) eller flaska.
Äpplen
Aprikos
Ingefära
Opastöriserad ekologisk honung

Hacka äpplena och skär aprikosen i klyftor och lägg i botten på burken. Låt dem täcka en fjärdedel av volymen. Skala lite ingefära och lägg i.
Häll sedan på vatten tills att burken är nästan helt full, men lämna lite rum eftersom trycket ökar lite i burken under jäsningen.
Honungen används för att starta jäsningen, så det är viktigt att man använder opastöriserad ekologisk sort (annars får man tillsätta jäst). Häll på ungefär en matsked honung i burken och slut den med ett lock.

Nu skall burken stå i två till tre dagar i rumstemperatur. Under dessa dagar skall man skaka om burken ungefär tre gånger om dagen för att inget skall börja växa på ytan. Under tiden kommer det bildas tryck i burken, se till att lätta på trycket emellanåt genom att öppna locket på burken.

Efter ca tre dagar så filtrerar du ut frukterna och kvassen är klar! Du kan förvara den i kylen ca en vecka.
Drick och njut.

Nu är det, enligt Cambridgeuniversitetets exceptionella forskare, bevisat att portionsstorlekarna idag är dubbelt så stora som på sextiotalet. Det krävs kanske inte en välrenommerad Cambridgeforskare för att förstå att detta är åtminstone en bidragande orsak till den övervikt som plågar en stor del av den västerländska befolkningen, och forskarna går vidare  i det att de hävdar att tallrikens fysiska storlek är en av anledningarna till de stora portionerna.  Fysiskt mindre tallrikar skulle således leda till mindre portioner och i längden mindre besvär med övervikt. Så långt, allt väl.

Vetenskapens sfär syftar att förklara ett fenomen, inte att driva politik. Forskarna i Cambridge är emellertid goda samhällsmedborgare. Informationen vi tillhandahållits torde vara upplysande nog för de som behöver ändra sina vanor och möjligtvis införskaffa nya tallrikar eller ta sig en funderare över hur stor en portion rimligen behöver vara, men detta är inte nog.
Istället förespråkar man förändringar i lag, bland annat lagstadgad maxstorlek på energirika livsmedel och lagstadgad maxstorlek på glas och tallrikar, samtidigt som man trots allt hävdar att vidare studier behövs för att fastställa enskilda åtgärders utfall och effekt.

Låt oss lämna därhän det inherent fåniga i att rikets lag diktera tallrikens storlek. Istället visar dylika förslag på människosynen i ett samhälle där allas hälsa är en statsekonomisk angelägenhet. I ett samhälle där var mans hälsa och övriga förehavanden är en ekonomisk angelägenhet reduceras människans inherenta värde, hennes fria vilja och preferenser till en kostnadskalkyl. Undertecknad tvivlar förvisso inte på att de aktuella forskarna vill illa; deras intention är förmodligen helt och hållet god. Men lösningen är omöjligen att Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen gör våra tallrikar olagliga.

Någon sade en gång att vill man driva igenom en lag, skall man vara beredd att låta döda för att upprätthålla den, ty det är alltjämt en våldskapacitet som upprätthåller lagen. Är det värt att bruka våld för att upprätthålla vissa lagar? Onekligen. Jag vill dock se den poliskonstapel som tycker att det är en samhällstjänst att slå en krögare i bojor eftersom vederbörande sålde kebabtallrik modell större. Undertecknad tror inte att den konstapeln finns.